Vad är egentligen "lyx" i vardagen?
Jag har åtminstone i tanken en relativt kort tidshorisont, ca. 12 år, tills min tänkta "pensionering" eller i alla fall en nedtrappning där jag övergår till att leva på avkastningen från den ekonomiska grund jag nu börjat bygga. Till den faktiska pensionen är det 20+ år men efter redan avverkade 20 år i arbetslivet känns det, idag, helt enkelt inte längre speciellt sporrande att fortsätta detta gängse, men så klart relativt, inrutade och begränsande födkroks-liv så länge till.
Min satsning på aktier och framförallt utdelningar började så sent som i början av detta år. Har i och för sig dessförinnan sparat i fonder och "under madrassen", för snabb tillgång till medel, i ett 10-tal år men egentligen inte haft någon tanke på ett mål med sparandet. Så vid årsskiftet fick jag en uppenbarelse - det finns en möjlighet att själv kunna få påverka hur jag fördelar min tid - aktier, utdelningar, ränta-på-ränta och aktivt sparande. Efter att ha utvärderat några olika utfall av diverse sparmöjligheter insåg jag att om min längtan efter ett friare liv skulle uppfyllas innan graven måste jag bli aktiv och "aggressiv" i sparandet.
Men nu, så här ett par månader in i mitt aktiva sparande, har jag insett att jag egentligen inte förändrat så mycket när det kommer till mitt sparande. Visst har jag blivit betydligt mer aktiv men "aggressiv"?
Jag har inte dragit ner på eller tagit bort mina vardagliga "lyx"-utgifter - morgontidningen trillar ner brevlådan var morgon, kaffet på "donken" är fortfarande godare än gratis-kaffer på jobbet, enstaka luncher på stan' är trevliga även då de är dubbelt så dyra som den subventionerade lunchen på jobbet eller lådan hemifrån etc.
Listan kan göras lång av dessa små "lyx"-utgifter som säkert hade kunnat generera många tusentals kronor extra sparkapital om jag hade varit mer sparsam. Men utan detta "utsvävade" leverne så hade jag bara begränsat mitt levnadsutrymme ytterligare och undanhållit mig själv från att njuta av det som jag faktiskt åstadkommit så här långt i livet. Och även om det vore under en bestämd tidshorisont så ser i alla fall inte jag "nyttan" eller "vinsten" med att vara "sparsam" för att senare kunna leva som "vanligt".
Jag antar att man anpassar sig till situationen. Men jag kan inte förmå mig själv att gå till ytterligheter bara för att eventuellt nå ett visst mål snabbare. Speciellt om målet är att bli "fri".
Är jag helt ute och reser eller hur ser ni på sparsamhet vs. vardagligt spenderande?
Jag har åtminstone i tanken en relativt kort tidshorisont, ca. 12 år, tills min tänkta "pensionering" eller i alla fall en nedtrappning där jag övergår till att leva på avkastningen från den ekonomiska grund jag nu börjat bygga. Till den faktiska pensionen är det 20+ år men efter redan avverkade 20 år i arbetslivet känns det, idag, helt enkelt inte längre speciellt sporrande att fortsätta detta gängse, men så klart relativt, inrutade och begränsande födkroks-liv så länge till.
Min satsning på aktier och framförallt utdelningar började så sent som i början av detta år. Har i och för sig dessförinnan sparat i fonder och "under madrassen", för snabb tillgång till medel, i ett 10-tal år men egentligen inte haft någon tanke på ett mål med sparandet. Så vid årsskiftet fick jag en uppenbarelse - det finns en möjlighet att själv kunna få påverka hur jag fördelar min tid - aktier, utdelningar, ränta-på-ränta och aktivt sparande. Efter att ha utvärderat några olika utfall av diverse sparmöjligheter insåg jag att om min längtan efter ett friare liv skulle uppfyllas innan graven måste jag bli aktiv och "aggressiv" i sparandet.
Men nu, så här ett par månader in i mitt aktiva sparande, har jag insett att jag egentligen inte förändrat så mycket när det kommer till mitt sparande. Visst har jag blivit betydligt mer aktiv men "aggressiv"?
Jag har inte dragit ner på eller tagit bort mina vardagliga "lyx"-utgifter - morgontidningen trillar ner brevlådan var morgon, kaffet på "donken" är fortfarande godare än gratis-kaffer på jobbet, enstaka luncher på stan' är trevliga även då de är dubbelt så dyra som den subventionerade lunchen på jobbet eller lådan hemifrån etc.
Listan kan göras lång av dessa små "lyx"-utgifter som säkert hade kunnat generera många tusentals kronor extra sparkapital om jag hade varit mer sparsam. Men utan detta "utsvävade" leverne så hade jag bara begränsat mitt levnadsutrymme ytterligare och undanhållit mig själv från att njuta av det som jag faktiskt åstadkommit så här långt i livet. Och även om det vore under en bestämd tidshorisont så ser i alla fall inte jag "nyttan" eller "vinsten" med att vara "sparsam" för att senare kunna leva som "vanligt".
Jag antar att man anpassar sig till situationen. Men jag kan inte förmå mig själv att gå till ytterligheter bara för att eventuellt nå ett visst mål snabbare. Speciellt om målet är att bli "fri".
Är jag helt ute och reser eller hur ser ni på sparsamhet vs. vardagligt spenderande?
Kommentarer
Skicka en kommentar