Har tidigare skrivit om hur ivrigt jag har byggt upp min portfölj genom att kasta mig över bolag som en hungrig varg. Har hittills slukat 33 olika bolag inom nio sektorer och 18 branscher. Efter en sådan furiös start har framfarten nu stannat av lite och jag reflekterat över mina aktioner så här långt.
Eftersom mina mål är relativt kortsiktiga med "bara" 10 år till snöret känns det som om jag har pressat mig själv lite extra, och kanske genat lite runt risk/reward, för att sätta ihop en portfölj med en så stor direktavkastning som möjligt till en acceptabel risk.
Men med det i åtanke så känner jag mig ändå rätt nöjd med utfallet:
Jag har, tycker jag själv, jagat upp DA:n till en ambitiös nivå men jag ser inte den nivån orimlig även nästkommande år då i alla fall "jag" inte ser stora svängningar framöver i bolagens utdelningsplaner.
Det är en relativt stor andel preferensaktier som bidrar till den höga direktavkastningen; nästan 25% av portföljen är preferensaktier. Enbart de står för nästan en tredjedel av den totala direktavkastningen. Detta stoppar mig i och för sig inte på något sätt. Jag planerar att ta in K2A Knaust & Andersson Pref nu inom kort samt öka i Hancap Pref A just för att pusha DA ytterliggare.
Vad är då som gnager i mig? Nja, egentligen inte något speciellt. Målet är som sagt snävt och efter att ha spenderat många timmar på att räkna och åter räkna på olika scenarier och utfall så är kombinationen av hög DA och ränta-på-ränta den mest effektiva vägen att komma fram. Jag hade självklart önskat att jag kunde vara bra på att pricka in bolag som ger hög avkastning också men hellre relativt "stabila" bolag än potentiella raketer.
Mitt första år som aktiv aktiehandlare pågår till februari. Då föreställer jag mig att med hjälp av det månatliga sparandet och portföljens DA samt dess avkastning kunna fokusera mer på dess substans och inte mestadels dess resultat.
Vad tror ni om mitt synsätt? Finns det risker jag har förbisett?
Eftersom mina mål är relativt kortsiktiga med "bara" 10 år till snöret känns det som om jag har pressat mig själv lite extra, och kanske genat lite runt risk/reward, för att sätta ihop en portfölj med en så stor direktavkastning som möjligt till en acceptabel risk.
Men med det i åtanke så känner jag mig ändå rätt nöjd med utfallet:
Portföljrapport Augusti 2017 |
Det är en relativt stor andel preferensaktier som bidrar till den höga direktavkastningen; nästan 25% av portföljen är preferensaktier. Enbart de står för nästan en tredjedel av den totala direktavkastningen. Detta stoppar mig i och för sig inte på något sätt. Jag planerar att ta in K2A Knaust & Andersson Pref nu inom kort samt öka i Hancap Pref A just för att pusha DA ytterliggare.
Vad är då som gnager i mig? Nja, egentligen inte något speciellt. Målet är som sagt snävt och efter att ha spenderat många timmar på att räkna och åter räkna på olika scenarier och utfall så är kombinationen av hög DA och ränta-på-ränta den mest effektiva vägen att komma fram. Jag hade självklart önskat att jag kunde vara bra på att pricka in bolag som ger hög avkastning också men hellre relativt "stabila" bolag än potentiella raketer.
Mitt första år som aktiv aktiehandlare pågår till februari. Då föreställer jag mig att med hjälp av det månatliga sparandet och portföljens DA samt dess avkastning kunna fokusera mer på dess substans och inte mestadels dess resultat.
Vad tror ni om mitt synsätt? Finns det risker jag har förbisett?
Kommentarer
Skicka en kommentar