Fortsätt till huvudinnehåll

Var är pengarna?

Ända sedan början av året (2017) då jag övergick från ett mer passivt fond betonat sparande till ett aktivt aktiebaserat ditto så har det bara rullat på. Precis enligt plan och beräkningar. Eller?

Saken är att jag någonstans under sommaren kände att något inte riktigt stämde. Jag hade i mitt nyfunna aktieintresse dragits med i en självuppfylld investeringssnurra där resultatet blev en väldigt tunn plånbok i slutet av varje månad. Något som jag inte hade varit van med sedan innan jag började spara aktivt.

Det har fortsatt på samma sätt under hösten men det var först nu under inledningen av köphysterins tider, dvs. från Black Friday till mellandagsrean, som jag faktiskt gick igenom mitt beteende.

Resultatet är både positivt och mindre positivt. Det visade sig nämligen att min sparkvot har legat på snitt 65%  istället för de 35% som jag trodde jag låg på. Jag för alltid över mellan 30-35% varje månad till KF-kontot hos Avanza och sedan har jag medvetet pytsat in lite extra. Det "lilla" extra visade sig alltså att vara lika mycket eller ibland mer än mitt planerade månadssparande.

Jag ser det dock som positivt att jag har kunnat spara och investera så mycket som jag har utan att det egentligen har påverkat mina ekonomiska utgifter. Det som är lite mindre positivt är att de lite större spontaninköpen numera syns och märks i min budget. Nu "måste" jag prioritera vad som är viktigare - investera i fler aktier eller köpa ett nytt Xbox.

Nåja, det kan tyckas vara ett lyxproblem men faktum är att det ställer vissa frågeställningar på sin spets. Är jag villig att eventuellt kompromissa om vissa saker i mitt liv för att kunna nå ett uppsatt ekonomiskt mål?

Svaret, just nu, är faktiskt ett nej. Jag har uppnått en god ekonomiskt nivå som erbjuder möjligheten att både kunna spara undan en rätt stor del och samtidigt leva i nuet utan att behöva tänka på vad ting och upplevelser kostar.

Så jag har tagit beslutet att jag från och med nu, nästan ett helt år efter starten, skall hålla mig till en sparkvot på ~35% som jag hade satt upp från början. Det sparandet tillsammans med de väntande utdelningarna för det kommande året borde, om mina kalkyleringar stämmer, ta mig i mål som beräknat någonstans runt 2027.

Skulle tålamodet tryta så vet jag ju nu att det går att trappa upp sparandet men då med ett visst avtryck i den nuvarande frihetsupplevelsen. Jag kör på och utvärderar efter hand. Misstänker att det sista ordet ännu inte är sagt i denna fråga.

Hur påverkar ert sparande det övriga livet?

Med vänlig hälsning. Marty

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jaga utdelning

Har tidigare skrivit om hur ivrigt jag har byggt upp min portfölj genom att kasta mig över bolag som en hungrig varg. Har hittills slukat 33 olika bolag inom nio sektorer och 18 branscher. Efter en sådan furiös start har framfarten nu stannat av lite och jag reflekterat över mina aktioner så här långt.

Eftersom mina mål är relativt kortsiktiga med "bara" 10 år till snöret känns det som om jag har pressat mig själv lite extra, och kanske genat lite runt risk/reward, för att sätta ihop en portfölj med en så stor direktavkastning som möjligt till en acceptabel risk.

Men med det i åtanke så känner jag mig ändå rätt nöjd med utfallet:
Jag har, tycker jag själv, jagat upp DA:n till en ambitiös nivå men jag ser inte den nivån orimlig även nästkommande år då i alla fall "jag" inte ser stora svängningar framöver i bolagens utdelningsplaner.

Det är en relativt stor andel preferensaktier som bidrar till den höga direktavkastningen; nästan 25% av portföljen är preferensaktier…

Miljonärsdrömmar

I och med den senaste löneutbetalningen uppnådde jag en liten drömgräns - den att vara (brutto)miljonär - och det är alltså så här det känns att äga en miljon - precis som vanligt.

Vet inte om det är att skulderna är nästan lika stora som själva kapitaltillgången eller om en miljon helt enkelt inte smäller lika högt längre som inte ger mig den där kicken jag trodde jag skulle få. Men oavsett hur det känns så är det ändå rätt häftigt att jag har sparat ihop så pass mycket kapital - att det faktiskt går.

Nu är maskinen igång och nästa milstolpe blir att nå en miljon i aktiekapital vilket jag räknar (iskallt) med att uppnå om cirka fyra år. Realistiskt? Förhoppningsvis. I alla fall om jag aktivt fortsätter att spara och förvalta så mycket så möjligt av intjänat kapital.

Tanken just nu är att bekvämt börja trappa ner runt 55 för att senast vid 58 kunna njuta av det goda livet utan alltför många måsten. Vad är era drömmar och mål?

Nytt i november

Jag är en otålig rackare. Efter att investerat månadssparandet för november redan i oktober fanns det inte en chans att jag skulle sitta och vänta på nästa lön. Sagt och gjort, jag har handlat på krita.

Efter en längre tids ältande landade jag i slutsatsen att jag nu hade byggt upp en hyffsad grund att stå på och Avanzas Superlånet erbjudande helt enkelt var redo att plockas.

Med lånet i ryggen och lite extra cash från försäljningen av mitt innehav av Avega Group, som snart köps upp av Tieto, gick jag till verket. Följande är mina inköp under november:
Dessa investeringar resulterade i en ökad utdelning av 2347:- per år och en skuldkvot på 6%. Det kan jag leva med. Upp till 10% känns bekvämt.

Avega Group lämnade som sagt portföljen och lämnade en avkastning på strax under 60% efter sig. I dess plats köptes fyra nya bolag in:

AT&T Inc - ett amerikanskt multinationellt telekommunikationsbolag som rankas som det tredje största på den amerikanska marknaden. Bolaget tillhandahåller tele…