Livet här och nu

Stötte idag på en väldigt intressant frågeställning på Frihetsmaskinens blogg. Frågan som jag har ställt mig själv ofta de senaste åren lyder:

"Frågan jag ställer mig är, varför tränar man inte mer nu? varför reser man inte mer nu? Varför njuter man inte mer av livet nu istället för om 10-20 år fram i tiden?"

Jag gav följande svar på bloggen:

Eftersom jag tycker frågeställningen är så intressant tänkte jag bre ut min tankar här på bloggen.

Personligen tror jag de allra flesta, precis som jag själv, faktiskt njuter av livet här och nu. Men det njuts på den nivån som är tillgänglig just nu. Det springs, reses, umgås och upplevs etc. så mycket det bara finns utrymme till i det som vi kallar livet i stunden.

Kruxet är kanske att det "alltid" verkar grönare på "andra sidan". Det vill säga - "När jag inte längre behöver ... skall jag äntligen ...". Eller - "Om jag ändå inte behövt ... så skulle jag minsann ...".

Vi verkar inte kunna bli tillfredsställda oavsett tillgång till tid eller pengar. Kanske ligger det i människans natur eller så lever vi, här och nu, i en tid av nästan oändliga möjligheter som gör det nästintill omöjligt att veta eller känna om det är "good enough".

Vet inte om det är något som kommer till de flesta med ålderns erfarenheter men mina egna insikter om vad det innebär att vara en far, man, kompis, arbetare, ansvarstagande,  förstående, medmänniska osv. utvecklas hela tiden. Det jag hade som mål med livet för 1,5,10,20 år sedan är inte exakt detsamma som jag har idag och förmodligen inte det mål jag kommer att ha imorgon.

Vad jag däremot är rätt säker på är att mitt sparande kommer att underlätta både mitt sökande och genomförandet av mina mål. Det enda jag ångrar i det stora hela är att jag inte fick den insikten lång tidigare än mitt i livet. Å andra sidan är det ju inte alls mer säkert att mitt liv hade varit bättre eller mer njutbart för det.

Med vänlig hälsning. Marty.