Tung Längtan Efter Utdelning

Håhå, jaja, det är sannerligen mörkt nu, ute alltså. Här hemma är det bara ett mindre kaos men det som lite pengar inte kan lösa finns inte. Fru M och jag har gått i renoveringstankar ett bra tag. Till slut så bestämde vi helt enkelt att "nu" får det bära eller brista. Fast "nu" blev det varken eller. Inga hantverkare var villiga att ta jobbet och nästan sex veckor förflöt innan någon halvseriös kommunikation kom till skott. Ingen stiltje på den arbetsmarknaden inte. Vi kom till slut överens med en större, läs mer tillgänglig men också dyrare, firma att köra timbaserat där vi skulle göra en del av arbetet för att dels snabba upp förloppet men också såklart spara en "buck" eller två. Från att börjat "ta tag i det" strax efter sommaren så närmar sig nu julen med stormsteg. Nu mitt i röran finns det inte ord nog för att uttrycka hur stor längtan är efter att få allt klart.  Vi kör alltså helrenovering på 60+ m2 täckandes hall, kök, sällska

Jag har excel-blad efter excel-blad fyllda av siffror över inkomster, utgifter, modeller och beräkningar. Men ingen direkt måluppfyllnad. Men så stötte jag på ett blogginlägg av Frihetsmaskinen  som fick mig att tänka och ut kom en ekvation - min Frihetsekvation. Jag började spara aktivt efter att spenderat senaste julen att tänka på var jag är i livet - vem är jag, vad gör jag, vad är det som får mig att gå upp på morgonen - en liten livskris helt enkelt. Då dessa frågor inte alltid har kristallklara svar hamnade jag framför datorn där jag av, förmodad, slump kom in på Petruskos sida och började läsa hans resa och tankar. Det slog mig då att jag helt enkelt hamnat i Svensson-läget, dvs. villa, Volvo och vovve. Inrutat och förutsägbart till max. Varje dag den andra lik i en loop utan ände. Skall inte bli för filosofisk men det är helt klart svårare att se och tänka på en förändring när ens vardag är som en måndag hela veckan . Så fick jag skymt av ett ljus i tunneln, ekonomisk

I och med den senaste löneutbetalningen uppnådde jag en liten drömgräns - den att vara (brutto)miljonär - och det är alltså så här det känns att äga en miljon - precis som vanligt. Vet inte om det är att skulderna är nästan lika stora som själva kapitaltillgången eller om en miljon helt enkelt inte smäller lika högt längre som inte ger mig den där kicken jag trodde jag skulle få. Men oavsett hur det känns så är det ändå rätt häftigt att jag har sparat ihop så pass mycket kapital - att det faktiskt går. Nu är maskinen igång och nästa milstolpe blir att nå en miljon i aktiekapital vilket jag räknar (iskallt) med att uppnå om cirka fyra år. Realistiskt? Förhoppningsvis. I alla fall om jag aktivt fortsätter att spara och förvalta så mycket så möjligt av intjänat kapital. Tanken just nu är att bekvämt börja trappa ner runt 55 för att senast vid 58 kunna njuta av det goda livet utan alltför många måsten. Vad är era drömmar och mål?